måndag 25 oktober 2010
I väntan på din och min framtid
Att blunda, att ta sig i kragen. Att acceptera att allt förändras. Att livet kan levas. Och att glömma utan att egentligen glömma. För att drunkna är inte så illa om det får en att drömma och hoppas på att en seglande båt ska komma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hur länge ska man plaska omkring innnan man drunknar på riktigt..
Det går alltid att flyta om man låter alla stenar som tynger en singla ner på botten
Skicka en kommentar