Jag skulle konfrontera dig, om jag orkade, om jag kände mig ansvarig - om det gick. Men jag vet hur du fungerar (men ändå inte), du skulle aldrig lyssna. Om jag ska vara ärlig vågar jag inte ens prata med dig om det. Och om du kunde se hur du beter dig och hur du låter genom någon annan skulle du förstå varför, att du blir en annan människa. På två sekunder. Men jag känner inte nån av dina sidor längre, för du stänger ut mig ur din värld. Helt utan anledning enligt alla, förutom dig. För du har bestämt dej för att jag inte hör hemma där.
Vilket innebär att vi inte kommer kunna umgås. jag vill kunna umgås med dig.
Men du får mig att må dåligt och det är inte av ett misstag. Om du inte kan se på mej för att jag är den jag är - och inget annat, så ligger inte problemet hos mig.
Och vi kommer inte kunna umgås tills du inser det själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar