Han sa: Jag har sett dig när du vandrar

Min vardag börjar torka

I ett annat liv

2010

Dina händer är fulla av blommor

Total Silence

No Answer

Vakna

Och gatorna är tomma men vi kan hålla I varann
I vad vi än förlorat och vad vi kanske vinner

innan vi faller härifrån

Om att ha ont i kroppsdelen man inte trodde fanns

Solen brukade lysa in genom balkongen, genom fönstret in i vardagsrummet och ändå in i min kropp och lämna solkatter, värme och sommar efter sig. Det gör ont i mig nu.

And keep room in Your heart for two

I could see for miles, miles, miles

Allting bara flödar ur mig - Jag bara flödar ur mig. Ändå verkar jag inte kunna sätta ord på nånting av det. Vi kan börja så här; Jag är enkel, enklare än jag trott. Det är förvirrande. Jag är förvirrad i allt jag gör, allt jag är, allt som blir och inte blir. Allt jag aldrig förstod, som bara gick över och försvann. Hur kan man känna något som inte finns? Eller hur kan man bara plötsligt sluta känna något som finns? Jag funderar på vad som egentligen är det sanna altenativet, och kommer fram till en sak. Jag är förvirrad. Och att det är bland det bästa jag vet.

and at once I knew I was not magnificent

Jag sitter i min nya lägenhet, ensam, med kvällsolen. Livet blir så mycket vackrare med bländade ögon. Lycka i form av ljusets hastighet.

Who goes in and then stays inside?

Jag vet inte var jag försvann i det hela. Men jag har mina aningar. Du var där när jag försvann, du var inte där när jag återvände. Egentligen kan jag inte lägga det hos dig. Egentligen ligger det i tiden. Eller i mig kanske/troligen. Men även i tiden, som jag valde att spendera annorlunda. Och vad jag än gör verkar den tiden vuxit in i mig, jag kan inte tvätta bort den. Det är inte du som fastnat där inne. Utan det är det nya tomrummet, det som aldrig riktigt fanns där innan. Det ständiga sökandet. Det som får mig att tappa mig själv, min kreativitet och frihet. -Hur kastar man bort ett tomrum? Jag saknar att kunna se på mig själv med stängda ögon.

There's an empty space inside my heart

School is over, everything is over. And north-western Japan is dying. It breaks my heart.

white skies

There is something more in my life than the future that has gotten brighter

And spaceboy they'll kill me

It's up to you you know. The things you want to hold.

We went to the outside of Kyoto to go strawberry hunting. They were HUGE and tasted wonderful. And the greenhouse was so hot that we had to take our outwears of. It felt so much like summer. Although we failed our mission to steal some strawberries with us. Got a bit paranoid (as if it was a huge crime haha) and backed out the last minute. So no more strawberries for me. Well, until I get back home to Sweden of course, where strawberries are like half (or less) the price they are here. It's almost crazy how expensive they are here, I could buy 2 secondhand dresses for the same price I get 8 strawberries for. Guess what I choose.

You can never ever leave without leaving a peace of youth

The school's rooftop

When I was a little girl I always listened to Smashing pumpkins. I had totally forgot about them. It feels strange to listen to music you haven't heard in years, nostalgic. I don't even really listen to the genre anymore, still I can't help but to like them. Their sound is printed in my head.
The years burn.

Japanese festival

Att leva i japan. Obeskrivligt på så många nivåer. En hatkärlek.

Xavier's on the border of the sun

(If the weather is not just teasing us) Spring is on its way! It's about 10 degrees every day now and I walk around in my new jeans spring jacket. And it is making me come to life again. I can't live during winter, I just simply die. Now I've cleaned my room for the first time in ages, bought new spring clothes and want to feel that life is beautiful again.