And keep room in Your heart for two

I could see for miles, miles, miles

Allting bara flödar ur mig - Jag bara flödar ur mig. Ändå verkar jag inte kunna sätta ord på nånting av det. Vi kan börja så här; Jag är enkel, enklare än jag trott. Det är förvirrande. Jag är förvirrad i allt jag gör, allt jag är, allt som blir och inte blir. Allt jag aldrig förstod, som bara gick över och försvann. Hur kan man känna något som inte finns? Eller hur kan man bara plötsligt sluta känna något som finns? Jag funderar på vad som egentligen är det sanna altenativet, och kommer fram till en sak. Jag är förvirrad. Och att det är bland det bästa jag vet.

and at once I knew I was not magnificent

Jag sitter i min nya lägenhet, ensam, med kvällsolen. Livet blir så mycket vackrare med bländade ögon. Lycka i form av ljusets hastighet.

Who goes in and then stays inside?

Jag vet inte var jag försvann i det hela. Men jag har mina aningar. Du var där när jag försvann, du var inte där när jag återvände. Egentligen kan jag inte lägga det hos dig. Egentligen ligger det i tiden. Eller i mig kanske/troligen. Men även i tiden, som jag valde att spendera annorlunda. Och vad jag än gör verkar den tiden vuxit in i mig, jag kan inte tvätta bort den. Det är inte du som fastnat där inne. Utan det är det nya tomrummet, det som aldrig riktigt fanns där innan. Det ständiga sökandet. Det som får mig att tappa mig själv, min kreativitet och frihet. -Hur kastar man bort ett tomrum? Jag saknar att kunna se på mig själv med stängda ögon.